Förälskelse är en som en drog som gör oss berusade, inte av vår fantastiska partner utan av förälskelsekänslan i sig. Det är så härligt att vara förälskade, i vem spelar inte så stor roll. Kärlen däremot kommer då vi är vid våra sinnes fulla bruk och ser människan framför oss. Kärleken skapar ett härligt lugn och en lyckokänsla.

Vid förälskelse aktiveras den äldsta delen av hjärnan, reptilhjärnan. Denna
ansvarar för basala känslor, till exempel rädsla men är även viktig för
bearbetningen av upplevelser av framgång och belöning. Septum, ett annat område djupt
inne i hjärnan, aktiverades också, ungefär som när vi äter njutningsmedel som
choklad. Dessa hjärncentra ingår i hjärnans belöningssystem, där
nervcellerna använder sig av signalsubstansen dopamin.

Dopamin tas upp av andra nervceller, där det
framkallar lyckokänsla och sätter igång signaler till hjärta och kretslopp, så
att puls och blodtryck ökar. Hos både djur och människor frisätts dopamin som
en form av belöning för väl utfört arbete. Samma sak händer, när narkotikamissbrukare
intar sin narkotika. Hos den förälskade är dopaminpulserna belöningar för att
ha koncentrerat sig på att vinna den utvalda. Känslan är så behaglig att man
gärna fortsätter sitt maniska uppvaktande för att inkassera sitt ”pris”.

Dopamin har dessutom den bieffekten att det sätter igång
produktionen av hormonet testosteron, vilket stimulerar sexdriften, så att den
förälskade är redo att förenas med sin utvalda. Manier, tvångstankar och ökad
sexualdrift tär dock på energin.

Här i västvärlden tror vi att förälskelsen är det
rätta sättet att bilda par, trots att den ofta skapar problem i samlivet efter
ett par år och bristande sexlust är en väsentlig orsak. Den stormande
förälskelsen falnar efter ca 2,5 år och vardagen framstår då som grå och
oromantisk.

Hos den förälskade undergår kemin i hjärnan en rad kraftiga
förändringar som närmast påminner om en lindrig hjärnsjukdom. Mängden av signalsubstansen
serotonin sjunker i hjärnan. Normalt skulle det framkalla depression men den
förälskade blir i stället maniskt upptagen av den utvalda. Tungsinne och
tvångspräglade tankar kan följa. Dopamin stimulerar hjärnans belöningssystem,
ger en lyckokänsla och fungerar som ett narkotiskt preparat i en narkomans
kropp.

Förälskelse är som en drog som förblinda och om det inte skulle produceras all dopamin, testosteron och noradrenalin skulle vi bara orka vara förälskade i 2 dagar.

Kärlek däremot ger istället en djup långvariga känsla som styrs av
hormonerna vasopressin och oxytocin, som ger oss känslan av att höra ihop.
Dopamin ger en lyckokänsla. Sex och ljuva ord frigör flera hormoner och
signalsubstanser, som ger näring åt varaktiga och kärleksfulla känslor, bearbetning av känslor, medvetenhet om egna känslor, minne och
förmåga till medkänsla. Kärlek ligger närmare den analytiska hjärnbarken, så
kärlek är ett mer snusförnuftigt tillstånd.

Kärlek förblindar inte.