Den gamla mansrollen innebar
privilegierad makt och möjlighet att kontrollera och styra inom familjen. En
man var en Man men utsidan och insidan kanske inte alltid stämde överens. Kamratligheten med andra män var
begränsad.

Att vidga ramarna kräver mod.

Män är födda av det motsatta könet och det fanns ett beroende av mamma. Att hamna i onåd hos henne kanske upplevdes som en livshotande katastrof
under de första åren. Det kanske var en mycket harmonisk mor men spåren av utsattheten kan vara kvar. En relation med en kvinna kan väcka känslan av en ångest av att hamnar i beroende igen. Om det fanns en trygg fadersfigur går det naturligtvis lättare.

Ångesten kan göra att en man undviker kvinnor helt, nöjer sig med att
enbart utnyttja dem som objekt, inta en dominant hållning och kuva eller låta sig själv kuvas. Kanske skyr mannen kärleken och intalar sig att det är svårt att hitta den
rätta. Många stänger av sina känslor. Att öppet och jämlikt möta en kvinnas vrede och
sanningslidelse innebär ångest för de allra flesta män.

Män är ofta benägna att lösa sitt dilemma, antingen genom att
stoppa huvudet i sanden och inte låtsas höra eller bara höra det de tror de har färdiga
svar på. Svaren bör sökas inombords och tillsammans med varandra.

Ur trots och rädsla vinner mannen ingen kärlek!

Många män gör ett moget intryck och utstrålar
klokhet och livserfarenhet så länge samtalet begränsas till handlingens och
åsikternas värld. När det gäller känslomässiga relationer är de flesta män
skickligt förtegna och hemliga. Det är svårt för en kvinna att älska en omogen man. Kvinna kan inte dela
centrala livsvärlden med en sådan man. En del kvinnor kan ha fördragsamhet med manlig omognad till
dess de får egna barn eller närmar sig medelåldern – därefter tar tålamodet
ofta slut!

Uppfostran och kultur gör många män döva för
känslornas språk och blinda för emotionella realiteter. Detta är ett handikapp
som naturligtvis innebär svårigheter för andra men som ytterst drabbar mannen själv och skapar ensamhet mitt i det som skulle kunna vara en gemenskap. Män är bra på att övertyga sig själva att det är partnerns fel att de själva inte känner sig sedda och hörda –
att de tiger om sitt innersta låtsas de inte om.

I denna offerposition är det naturligt att inte lyssna på
andra. När partnern kräver lyhördhet av sin man kan detta kännas som en
orimlighet och en orättvisa. När partnern tröttnar blir mannen ofta förvånad och känner sig oskyldigt dömd.

Den gammaldags mansrollen krävde att män ständigt skulle bevisa
att de var bra, att de klarade allt. Många lever omedvetet delvis kvar i de gamla
föreställningarna men blir allt mer på det klara över att belöningen är ganska
tom och att livet borde innehålla något mer än ständig stress och
framgångssträvan som fjärmar männen från sina närmaste.

Män har en olycklig tendens att förneka att de är
beroende av värme, närhet och förståelse och behandlar sina medmänniskor
därefter. Det är inte särskilt intelligent att inte förstå att både de själva
och deras närmaste har behov som de inte ostraffat kan negligera. Väldigt många har ingen att anförtro sig åt eller bara en
enda – vanligen hustrun/sambon. T o m beroendet av denna enda person
underskattar männen ofta och vårdar därmed inte sina relationer.

Har du en ärlig önskan att förändra dig finns
det faktiskt hopp även för dig! Om du vågar berätta vad du tänker och vill och bestämmer dig för att behaga din kvinna istället för att se henne som ett hot kommer du troligen att få varma och kärleksfulla relationer med kvinnor. Kvinnor är bara farliga där de behandlas illa, behandlas de väl blir de ditt stora stöd i livet och din trygg famn.

Läs mer på denna sidan