Starka kvinnor skrämmer och lockar. Vågar du vara stark,
hävda dina intressen och sätta gränser?

Om vi vågar vara starka, är det viktigt att vi också vågar
visa oss behövande och vara mottagliga i samma relation, annars riskerar vi att
vår styrka blir ett hinder för närhet och intimitet. Vi kan bli oberörbara och
ensamma.

När vi som kvinnor börjar hävda oss på ett nytt sätt drabbas
vi ibland av andra kvinnors missunnsamma avund och kanske en dolt fiendskap. Då
är det lätt att låta tvivlen segra och vi backar tillbaka. Om vi möts på detta vis är det viktigt att stå kvar.

Speciellt svårt är det om vi som döttrar behövt utstå
kränkande och nedvärderande utspel från vår mamma, grundade i omedveten avund.
Avund mot vår ungdom, sexuella möjligheter, utbildning och frihet – särskilt om
pappa är svag och inte kraftfullt markerar gränser för utspelen. Det går inte
att ändra eller blidka sin mamma genom att vara henne underdånig. Vårt självförtroende
sänks, vår initiativförmåga hämmas och vår ambitionsnivå minskar. Att bli medveten om detta kan göras oss fria.

Vi kvinnor kanske är uppfostrade att gråta bort vår
berättigade vrede och inta en vädjande eller förförisk pose för att nå våra
syften. Det gör oss svaga och utlämnade till den andres goda vilja även om den
ger oss framgång ibland. Som vuxen kan vi besluta oss för att ändra det beteendet, vi når bättre våra syften om vi klart, öppet och tydligt visar var vi står.

Förnekar vi vår gamla inre vrede mot vår mor är det sannolikt att den sipprar fram
som ironier, pikar, gnat eller provokationer och vi riskerar att bli sedda som
obehagliga och elaka människor som lockar fram det sämsta hos sina närstående,
även barnen. Medvetenhet gör oss till mer vänliga varelser.

Om vi sätter oss i sinnet att börja hävda oss mer direkt och
rakryggat hamnar vi kanske i svårigheter som känns ovana. Att börja sätta
gränser upplevs ofta som att vi tar en rättighet från någon och det kan skapa
irritation men det är den personens problem inte vårt.

Att satsa på ett liv utifrån kroppsfixering kan leda till
bitterhet och arrogans så vi vinner nog mer på att vårda själen mer än kroppen. Själen tar vi med till nästa liv, kroppen
har vi bara detta livet. Kroppen är bara ett
skal. Visst skall vi ta hand om kroppen med på rätt sätt, motionera, ge den sol
och frisk luft, bra mat, mycket vitaminer och mineraler, massage, beröring och
framför allt att jobba med sig själv och få bort de tankar och minnen som tär
på kroppen.

Som mamma förväntas vi uppfyllas av helig rofylld glädje och
hängivenhet. Detta medför känslor av skuld och förtappelse om vi inte klarar
att nå upp till det. Det är naturligt att ibland vara irriterad och
ointresserad – vi är då i gott sällskap med de flesta andra mödrar. Det betyder
inte att vi är en dåliga mödrar.

Bild av Akiane