Ett utdrag från ett mail från Gudrun

”När verkligheten gör oss splittrade behöver vi hitta
helheten.

Därför ska vi tala om KÄRLEKEN! Då menar jag inte tonårens
längtande blickar och hjärtklappande mobilsamtal. Inte heller den bultande och
pockande kärleken, den sexuellt upphetsade och stundtals svindlande fysiska
kärleken. Inte heller tänker jag på passionens kastvindar och heta möten. Nej
jag tänker på den kravlösa, helt förutsättningslösa och villkorslösa kärleken.
Den som inte förs upp på något eller någons balanskonto. Den som står fri från
alla former av ägande och maktanspråk. Där jag inte är ”din” och du
inte är ”min”. Den kärlek som varken har kön eller ålder och som
vågat resa sig ur det patriarkala dominanstänkandets träsk, som förstått sig
själv som gåva och insett glädjen i att ge.

Som i den djupa kärleken inför barnet. Vi älskar för att vi
vill och för att vi vet att det är förutsättningen för livet. Vi älskar inte
för att få något tillbaka. Det är samma kärlek som vi upplever när vi vågar se
oss själva i andra och känna igenom varandra. Det är den kärlek som i
församhälleligad form kallas solidaritet. Där ett Jag måste stötas och blötas
mot ett Du för att vi ska växa i förståelse av Oss och vilka Vi är. Kärleken
som ger oss mod att höja blicken och vågar visa vår storhet som människor – att
vi har förmågan föreställa oss någonting annat än det som just nu är!”

Ett utdrag från brevet