Akashakrönikan sägs innehålla allt om människor, djur, växter, mineraler, samt allt som hänt i universum… men i alla fall. Jag hittade denna artikel i dagens forskningsrunda. Länk till Michael Delavantes intressanta artikel. Ett utdrag:

”Lång bort i fjärran östern fanns ett gammalt
tempel dit en kvinna en dag anlände för att besöka en vis gammal man för att
fråga om råd.

– Mästare, vad skall jag göra för att få
ett bra och lyckligt liv?
– Du skall tömma dina ryggsäckar,
svarade mästaren.
– Vad menar du? Jag har väl inga
ryggsäckar? utbrast kvinnan.
– Du ser dem inte, men jag ser dem
tydligt svarade mästaren.
– Var snäll och förklara, sade
kvinnan.
– Tre ryggsäckar bär människan på. I den
ena bär hon skuld, i den andra bär hon rädsla och i den tredje bär hon vrede.
Den första skapar den andra och den andra skapar den tredje. Dessa tre är vad
som gör henne olycklig och hindrar henne från ett gott liv. När hon tömt
ryggsäckarna på skuld, rädsla och vrede och fyllt dem kärlek så bygger hon
också broarna till ett gott och lyckligt liv.

En annan dag kom en ung man på besök i
templet för att träffa den vise.

– Mästare, vad innebär det att vara
lycklig? frågade han.
– Fråga tio personer och du kan få tio
olika svar, sade mästaren. Men oavsett vad de svarar bär de alla
samma längtan i sina hjärtan: De vill bli älskade. För att bli älskade måste de
bli sedda och för att bli sedda måste de också känna sig välkomna.
– Men vissa verkar ju inte vilja ta emot
kärlek, invände den unge mannen.
– Alla vill ha kärlek, men alla vågar
inte ta emot den. Det beror på att de inte upplevt sig bekräftade, känt sig
sedda, välkomnade och accepterade som barn. Kärleken kan då upplevas som ett
hot då den väcker minnet av brist på kärlek. Det får henne att känna en olust
som hon försöker upphäva genom att stöta bort kärlek. I förhållanden skapar hon
sen dramer genom att spela skuldspelet via avundsjuka, svartsjuka,
förolämpningar, hot och fysiskt våld.
– Hur skall man då göra för att släppa
denna rädsla?
– Det går inte att förändra något man
inte tillstår existerar, så först måste man se var problemet ligger. Därefter
kan man börja medvetandegöra och bearbeta smärtan genom att rannsaka den, tala
om den och visa den. Det kan ske genom gråt, skrivande eller annan kreativ
verksamhet som får ge uttryck för känslorna. Vad det handlar om är att bygga
upp självkänsla och på så sätt lära sig älska sig själv istället för att
projicera smärtan på andra.”