På sociala medier försöker vi visa att vi är mitt i
händelsernas centrum och vi försöker ge intrycket av att vi är populära och
omgivna av många vänner. Vi tycker många gånger att det är hög status att visa
för omvärlden att vi är någon, genom att vi har en stor bekantskapskrets.

Kan det vara en flykt från något? Vi slipper att se oss
själva i vitögat, vi slipper konfronteras med oss själva. Genom att få
möjlighet att ha fokus på andra, på umgänge och på att resonera om ditt och datt utan
att riskera att hamna i ”svåra” situationer eller svåra, djupa samtalsämnen som kanske upprör oss och får oss att ”må dåligt”. Vi kan istället småprata, skratta, skämta och
ha det trevligt, så lätt och så enkelt.

När vi ingår i en grupp skyddar många av oss vår trygghet
och vårt ego. Vi ”ser” inte de som är utanför. Varför skulle vi det?

Många som känner sig ensamma försöker på olika sätt att
komma in i gruppen men ”bekantskapskretsen” är många gånger ovillig
att släppa in nya medlemmar. Det finns också en ovilja att lämna sällskapet och
ge sig in i nya grupperingar vilket troligen både skulle berika och vidga
vyerna. Hur många år har du firat midsommar med samma gäng? Hur många nyårsaftnar har du umgåtts med samma personer? Hur utvecklande är det? Är det inte en aning fegt?

De som står utanför är inte vårt bekymmer, vi har vårt på
det torra. Vi har många bekanta som vi har roligt med. De andra får fixa sina
egna kompisar.

Vi njuter av att själva ha någon eller några som hör till
oss, vår familj, vår partner, våra barn och vårt umgänge. Vi njuter så till den grad att
vi blir egoistiskt bevakande och bevarande. Den positiva vi-känslan leder till
ett ointresse av att öppna upp för andra och släppa in nya bekantskaper – jag
har ju mitt eget och mina egna!

Ytliga kontakter gynnar vårt ego och det mentala men det som
verkligen förenar oss med andra är troligen ensamheten. När vi blir klokare och
visare inser vi att det ytliga inte är så mycket värt. Vad spelar det för roll
att visa andra ”Se vad mycket kompisar jag har!”? Det spelar ingen roll alls! Ytliga bekantskaper hindrar oss från att bli kloka och visa men de hjälper oss
att hålla liv i vårt sociala nätverk och ger oss möjlighet att diskutera ytliga
ting men så mycket mer än så är det oftast inte.

När åren går och om/när visheten har blivit större infinner sig ett behov som är av en mer jordnära karaktär och ytliga mingelpartyn blir ointressanta.

Till slut kommer vi till
insikten att det är här och nu som är det viktigaste.

Försök komma dit så fort
som möjligt så den insikten inte kommer på dödsbädden för då kommer vi att inse
att vi missat väldigt mycket.

Läs gärna denna artikel från Läkartidningen.